BAKSLAG nr 1.
Under vintern har jag inte ridit mycket. Knappt någonting pga jobb, Binegars form & saknaden av ridhus i mörker & frusen mark. Här om dagen var det dock dags att kravla upp på ryggen igen. Trodde jag ja.
Det enda problemet som funnits med Binegar (bortsett från de fysiska åkommorna) är hans sätt att leka djävul med mig i hagen. Den här "leken" att springa väck från mig när jag kommer in för att hämta ut honom. Det här kan pågå i 30 - 45 minuter MINST. Och slutar oftast med att jag har lyckats skilja av honom från flocken och trängt in honom i ett hörn.
Eftersom det var så länge sedan sits har jag nästan glömt bort det, inte minst förträngt att det faktiskt var såhär.
Egentligen är det inte så konstigt att beteendet från hans sida fortsätter, eftersom mitt beteende är detsamma; jag går in i hagen och VET vad som väntar. Jag går in genom grinden med fel inställning, inställd på jakt. Inte okej, men en tuff nöt att jobba på!
Tålamodet hänger med en liten stund, men det tar inte många minuter innan veken brunnit ner helt och jag blir irriterad över varför i -------- hästen gör som han gör. Men det är ju självklart; han vet att han kan & han uppenbarligen ääälskar att retas!
Med x antal hektar mark att beta på kan det dröja mig 7 - 8 minuter innan jag är på samma sida av hagen, dit Binegar har begett sig. Det här medför ju att han har haft en lång stund på sig att återhämta sig. Så när jag kommer nära, ja då beger vi oss till den andra änden av hagen igen och Anna får flänga runt som en vante!!
Det ENDA positiva med det är att jag får en extra terränglöpar-runda!
...och att det säkert ser väldigt roligt ut om man står lite avlägset och tittar på.
Kan tänka mig att folk skulle stå och viska "undrar vad den träningen kallas.."
Jaa, kanske kan man kalla det nu-ska-vi-få-Anna-att-röra-lite-extra-på-fläsket-träning!
Hur som. När jag skulle plocka in honom i helgen var visan igång & det tog nog inte 15 minuter innan jag liksom tappade gnistan av att hänga efter..jag lunkade efter och fällde en tår eller två. Vädret var ju underbart & jag var ledig. Jag såg fram emot att få rida!
När jag väl fick tag på honom (såklart andra sidan hagen än där vi började...) tog jag på honom grimman, klappade om honom. Tog av grimman och gick mot grinden varvid han följde mig som en hund.
Ingen ridning med detta humöret inte!
LÖSNINGAR
Det finns säkert fler, eller jag VET att det finns fler, så här är tipsen jag har att erbjuda. Kom gärna med fler förslag om ni har andra tips! (Jag använder mig INTE av godis eftersom det är ledarskapet som brister här, och man bygger inte upp ett ledarskap med godis).
- Sätt dig på en sten i hagen och glo. Ta med en bok, en bulle & kaffe, telefonen och bry dig inte ett skvatt om hästen. = Hästen kommer förr eller senare att vilja komma fram till dig för att se vad du gör - jaga iväg!
Gör så flera gånger, snart kommer hästen göra allt för att få sitta i knäet på dig! Ivägjagandet är till för att hästen inte ska kunna ta för givet och "välja själv" när det passar denne att komma fram till dig.
- Gå in i hagen och bry dig om alla andra hästarna förutom fjant-nicke! Klappa & prata med dem, men INTE GODIS. Dels för som tidigare nämnt, man bygger inte upp en relation så. Och du riskerar att få en nafsig häst.
= Ena stunden ber du hästen att äta ur din hand, andra stunden får den fy för att nafsa i din hand i hopp om gotte. Inte okej mot djuret!
När fjanten kommer fram, gå därifrån och sänd ut signalen "jag vill inte prata med dig idag, du är inte rolig, för du springer bara bort". Hästen kommer snart bli tokig av att inte få vara nära dig!!! Upprepa och låt hästen snart komma fram till dig.
Låt gärna de här metoderna pågå i ett par dagar och HA TID! Stressa inte fram något.
En annan, mer krävande metod:
- Spela hästens spel, efter DINA regler. Vill hästen springa? Jamen låt den springa!
Skilj av hästen från övriga flocken & stäng av en del av hagen om det går. Var ett par personer 4 - 5 beroende på stl av avgränsningen. Ha varsin longerpisk. Jag anser att föraren är den enda som ska ha en grimma med sig, eftersom det i fortsättningen kommer vara denne som fångar in hästen.
Minsta lilla tendens till att börja gå iväg, driv på med pisken, men INTE FYSISK KONTAKT utan som en förlängd arm. Anledningen till att man ska vara ett par stycken är för att hästen inte ska få tid att hinna vila. För i den fysiska kampen mellan en person & häst vet vi alla vem som är mest uthållig och orkar längst..
Stå därför utspridda i hagen, så när hästen börjar komma in på "ditt område" så är det du som tar vid och driver på hästen. Kör runt hästen en stund och ge den en ny chans att KOMMA TILL DIG. Gå alltså inte fram för att hämta hästen. Vänder hästen bringan bort från dig - driv på.
Såhär gjorde jag med min förra häst och efter ett par dagar var problemet som bortblåst.
Det här kommer då ge hästen något att fundera på:
"Nu kommer hon och ska hämta mig, och kommer jag inte så får jag springa mer än vad jag egentligen vill" - hästen kommer till dig för att du har tagit över rollen som delare.
Det här kommer INTE göra att hästen på något sätt bli rädd för dig, snarare tvärt om. Den har respekt för dig. Vi vet ju alla hur det ser ut när hästarna kör omkring varandra i hagen för att göra upp om rangordning!
"Åhh nu kommer hon, och jag mååååste hinna fram först innan hon gosar med de andra hästarna".
Beror ju på vilken typ av person man är. Om man gillar sansade tag eller om man, som jag, gillar att göra upp ett och annat med raka rör direkt.
Andra tips? Jag tar gärna emot fler!
Det enda problemet som funnits med Binegar (bortsett från de fysiska åkommorna) är hans sätt att leka djävul med mig i hagen. Den här "leken" att springa väck från mig när jag kommer in för att hämta ut honom. Det här kan pågå i 30 - 45 minuter MINST. Och slutar oftast med att jag har lyckats skilja av honom från flocken och trängt in honom i ett hörn.
Eftersom det var så länge sedan sits har jag nästan glömt bort det, inte minst förträngt att det faktiskt var såhär.
Egentligen är det inte så konstigt att beteendet från hans sida fortsätter, eftersom mitt beteende är detsamma; jag går in i hagen och VET vad som väntar. Jag går in genom grinden med fel inställning, inställd på jakt. Inte okej, men en tuff nöt att jobba på!
Tålamodet hänger med en liten stund, men det tar inte många minuter innan veken brunnit ner helt och jag blir irriterad över varför i -------- hästen gör som han gör. Men det är ju självklart; han vet att han kan & han uppenbarligen ääälskar att retas!
Med x antal hektar mark att beta på kan det dröja mig 7 - 8 minuter innan jag är på samma sida av hagen, dit Binegar har begett sig. Det här medför ju att han har haft en lång stund på sig att återhämta sig. Så när jag kommer nära, ja då beger vi oss till den andra änden av hagen igen och Anna får flänga runt som en vante!!
Det ENDA positiva med det är att jag får en extra terränglöpar-runda!
...och att det säkert ser väldigt roligt ut om man står lite avlägset och tittar på.
Kan tänka mig att folk skulle stå och viska "undrar vad den träningen kallas.."
Jaa, kanske kan man kalla det nu-ska-vi-få-Anna-att-röra-lite-extra-på-fläsket-träning!
Hur som. När jag skulle plocka in honom i helgen var visan igång & det tog nog inte 15 minuter innan jag liksom tappade gnistan av att hänga efter..jag lunkade efter och fällde en tår eller två. Vädret var ju underbart & jag var ledig. Jag såg fram emot att få rida!
När jag väl fick tag på honom (såklart andra sidan hagen än där vi började...) tog jag på honom grimman, klappade om honom. Tog av grimman och gick mot grinden varvid han följde mig som en hund.
Ingen ridning med detta humöret inte!
LÖSNINGAR
Det finns säkert fler, eller jag VET att det finns fler, så här är tipsen jag har att erbjuda. Kom gärna med fler förslag om ni har andra tips! (Jag använder mig INTE av godis eftersom det är ledarskapet som brister här, och man bygger inte upp ett ledarskap med godis).
- Sätt dig på en sten i hagen och glo. Ta med en bok, en bulle & kaffe, telefonen och bry dig inte ett skvatt om hästen. = Hästen kommer förr eller senare att vilja komma fram till dig för att se vad du gör - jaga iväg!
Gör så flera gånger, snart kommer hästen göra allt för att få sitta i knäet på dig! Ivägjagandet är till för att hästen inte ska kunna ta för givet och "välja själv" när det passar denne att komma fram till dig.
- Gå in i hagen och bry dig om alla andra hästarna förutom fjant-nicke! Klappa & prata med dem, men INTE GODIS. Dels för som tidigare nämnt, man bygger inte upp en relation så. Och du riskerar att få en nafsig häst.
= Ena stunden ber du hästen att äta ur din hand, andra stunden får den fy för att nafsa i din hand i hopp om gotte. Inte okej mot djuret!
När fjanten kommer fram, gå därifrån och sänd ut signalen "jag vill inte prata med dig idag, du är inte rolig, för du springer bara bort". Hästen kommer snart bli tokig av att inte få vara nära dig!!! Upprepa och låt hästen snart komma fram till dig.
Låt gärna de här metoderna pågå i ett par dagar och HA TID! Stressa inte fram något.
En annan, mer krävande metod:
- Spela hästens spel, efter DINA regler. Vill hästen springa? Jamen låt den springa!
Skilj av hästen från övriga flocken & stäng av en del av hagen om det går. Var ett par personer 4 - 5 beroende på stl av avgränsningen. Ha varsin longerpisk. Jag anser att föraren är den enda som ska ha en grimma med sig, eftersom det i fortsättningen kommer vara denne som fångar in hästen.
Minsta lilla tendens till att börja gå iväg, driv på med pisken, men INTE FYSISK KONTAKT utan som en förlängd arm. Anledningen till att man ska vara ett par stycken är för att hästen inte ska få tid att hinna vila. För i den fysiska kampen mellan en person & häst vet vi alla vem som är mest uthållig och orkar längst..
Stå därför utspridda i hagen, så när hästen börjar komma in på "ditt område" så är det du som tar vid och driver på hästen. Kör runt hästen en stund och ge den en ny chans att KOMMA TILL DIG. Gå alltså inte fram för att hämta hästen. Vänder hästen bringan bort från dig - driv på.
Såhär gjorde jag med min förra häst och efter ett par dagar var problemet som bortblåst.
Det här kommer då ge hästen något att fundera på:
"Nu kommer hon och ska hämta mig, och kommer jag inte så får jag springa mer än vad jag egentligen vill" - hästen kommer till dig för att du har tagit över rollen som delare.
Det här kommer INTE göra att hästen på något sätt bli rädd för dig, snarare tvärt om. Den har respekt för dig. Vi vet ju alla hur det ser ut när hästarna kör omkring varandra i hagen för att göra upp om rangordning!
"Åhh nu kommer hon, och jag mååååste hinna fram först innan hon gosar med de andra hästarna".
Beror ju på vilken typ av person man är. Om man gillar sansade tag eller om man, som jag, gillar att göra upp ett och annat med raka rör direkt.
Andra tips? Jag tar gärna emot fler!
Avslutar med en bild på mig & bingbong när vi leker i paddocken för något år sedan.
Ursäkta min otroligt snygga pose och det skymtande rosa dressyrspöet i vänster hand,
matchat med blårutiga ridbyxor & brun fleecejacka!
Men roligt, det har vi!
Ursäkta min otroligt snygga pose och det skymtande rosa dressyrspöet i vänster hand,
matchat med blårutiga ridbyxor & brun fleecejacka!
Men roligt, det har vi!
