7 Feb. Första travstegen
Snön & kylan biter sig fast över södra Sverige och med tanke på det blir det inte alltför mycket ridning.
Det nya ridhuset är i och för sig invigt så det ska jag kolla upp. Men eftersom det är 1 km dit och vägarna fortfarande är snorhala, Binegar är utan skor (=inga broddar), jag jobbar så pass mycket och det blir mörkt så fort så känns det som att även det kommer få dröja ett tag.
Igår satt jag upp i paddocken igen, dock. Med hjälp av min fantastiska medryttare Kristina blev det faktiskt lite seriös träning för första gången på snart ett år för mig och Binegar.
Under 30 minuter jobbade vi skritt och lite jogg på de stora volterna och på fyrkanten. Kristina stod i mitten och korrigerade mig och hästen. Hur gick det då?
Jo.
Binegar är pigg som ett spjut, nu har han lagt på sig hullet han ska ha och därmed fått upp sin energi igen.
Han är väldigt stel i höger sida och faller gärna över till ökad trav och vill gärna ta ett galoppsteg här och där. Med all rätt, eftersom varken hans balans eller hans muskler är där de borde vara. Och int mina heller, inte att förglömma.
En annan är ju inte särskilt varm i kläderna heller längre och jag drar gärna upp knäna, faller framåt, vinklar ner hakan och vinklar upp hälarna. Kristina påminde mig flera gånger om det här och så fort jag satte mig ner i sadeln ordentligt och hämtade kraft från magen kom Binegars form som på silverfat. Bakdelen följde med och ryggen var där den skulle. Tendensen till att skjuta ut bogen verkar ha försvunnit.
Efter ett par varv började jag dock komma in i själva grejen igen och jag kände mig mer stabil i vad jag höll på med och hur jag skulle göra. Men Binegar är fantastisk, han vet precis vad det handlar om.
Ja. Vad finns det att säga? Han har återhämtat sig så pass bra och av patellaupphakningen syns inte ett spår. Fortsätter vi i den här takten kommer han vara i samma form igen senast till sommaren. Bara snön och alla minusgrader försvinnet så marken blir mjuk igen kommer det gå fort fram. Om det inte dyker upp fler bakslag såklart.
Idag kan jag tala om att någon besitter världens träningsvärk på insidan av låren. Tror nog att Binegar har lite träningsvärk idag också. Idag tänkte jag ta ett par varv i paddocken, men jag drog på mig gummistövlarna istället för kängorna innan jag gick utanför dörren och orkade bara inte gå in och byta skor. Så idag blev det en vilodag för oss båda två.
Det nya ridhuset är i och för sig invigt så det ska jag kolla upp. Men eftersom det är 1 km dit och vägarna fortfarande är snorhala, Binegar är utan skor (=inga broddar), jag jobbar så pass mycket och det blir mörkt så fort så känns det som att även det kommer få dröja ett tag.
Igår satt jag upp i paddocken igen, dock. Med hjälp av min fantastiska medryttare Kristina blev det faktiskt lite seriös träning för första gången på snart ett år för mig och Binegar.
Under 30 minuter jobbade vi skritt och lite jogg på de stora volterna och på fyrkanten. Kristina stod i mitten och korrigerade mig och hästen. Hur gick det då?
Jo.
Binegar är pigg som ett spjut, nu har han lagt på sig hullet han ska ha och därmed fått upp sin energi igen.
Han är väldigt stel i höger sida och faller gärna över till ökad trav och vill gärna ta ett galoppsteg här och där. Med all rätt, eftersom varken hans balans eller hans muskler är där de borde vara. Och int mina heller, inte att förglömma.
En annan är ju inte särskilt varm i kläderna heller längre och jag drar gärna upp knäna, faller framåt, vinklar ner hakan och vinklar upp hälarna. Kristina påminde mig flera gånger om det här och så fort jag satte mig ner i sadeln ordentligt och hämtade kraft från magen kom Binegars form som på silverfat. Bakdelen följde med och ryggen var där den skulle. Tendensen till att skjuta ut bogen verkar ha försvunnit.
Efter ett par varv började jag dock komma in i själva grejen igen och jag kände mig mer stabil i vad jag höll på med och hur jag skulle göra. Men Binegar är fantastisk, han vet precis vad det handlar om.
Ja. Vad finns det att säga? Han har återhämtat sig så pass bra och av patellaupphakningen syns inte ett spår. Fortsätter vi i den här takten kommer han vara i samma form igen senast till sommaren. Bara snön och alla minusgrader försvinnet så marken blir mjuk igen kommer det gå fort fram. Om det inte dyker upp fler bakslag såklart.
Idag kan jag tala om att någon besitter världens träningsvärk på insidan av låren. Tror nog att Binegar har lite träningsvärk idag också. Idag tänkte jag ta ett par varv i paddocken, men jag drog på mig gummistövlarna istället för kängorna innan jag gick utanför dörren och orkade bara inte gå in och byta skor. Så idag blev det en vilodag för oss båda två.
Binegar & Jag sommaren 2008 i full mundering.
Det här var första gången jag skulle sitta upp på honom.
Ignorera att sadeln ligger halvkasst. Den var lånad.
Ni ser en häst med ganska tråkigt uttryck, dassig päls
och inte särskilt mycket varken muskler eller hull att prata om.
Varför köpte jag honom? Återigen.
Han är det vackraste som finns.
